Säger upp mig!!

Jag får inte ledigt i jul och mellandagarna... Det är få som får det på jobbet pga brist av vikarier och besparingar. Jag VET, vuxenlivet är så. Alla kan inte få ledigt samtidigt osv. Men det skiter väl jag i!! Jag vill ha ledigt!! Kommunhelvete och kärringjävel till chef... Det har gjort mig rasande! På nivån "Jag säger upp mig nu!"
Men tack och lov är jag en sån som ältar saker i skallen först innan jag slår slag i saker... Så även om jag drabbas av vansinne så hinner jag ju som (oftast) lugna mig.
Idag gick jag runt och kokade av ilska pga det här, när jag plötsligt kom till sans.
Kom väl fram till att jag har två alternativ..

- Jag är skitförbannad och ilsk tills allt som har med jul att göra är slut, dvs till mitten av januari typ. Mår skit, hatar jobbet och grottar ner mig i misär och lidande kantat av självömk. Ev. säger upp mig i tonårstrots.
- Jag inser att det är väl fan inget att gorma om. Det är massor med röda dagar och det är bara typ 4 dagar å 4 timmar det handlar om. Vad spelar det för roll?! Dessutom kan det vara skönt att få en paus och jobba lite ju. Och chefen kan jag inte vara förbannad på heller för hon ÄR en bra kvinna ju. Det är inte HON som person som nekar mig ledigt, det är hennes yrkesroll som gör det för hon måste.

Så nej, har jag kommit så långt i grubblet så är ju det senare alternativet helt klart det som vinner. Jag är lugn och sansad, och skitsamma då att jag inte får ledigt dom ynka dagarna.

Däremot ska jag fortfarande uppdatera min CV och ha den klar så jag kan söka arbeten. Inte pga julledighet utan pga ständig brist på vikarier, oro över besparningskrav och för att jag varken fysiskt eller psykiskt vill vara Städtanten år efter år efter år!
Det måste ju finnas annat därute...