Söndagsångest. Varenda jäfla sönsdag är det samma sak...
Jag vaknar och första tanken är: Fan snart är det måndag.
Sen hasar jag fram hela dagen i mitt söndags-mode där ledordet är SVÅRMOD och på axeln mässar en liten djävul monotont att nu är helgen slut.
Vilket är bullshit för i teorin är nästan halva helgen kvar!
Men nej då, jag hänger med huvudet och suckar.
Och jag begriper inte varför??
Jag kan inte förstå alls faktiskt!
För när sedan måndagen infinner sig är allt på topp igen. Jag går glatt till jobbet fylld av ett jävlaranamma och mår bra!
Så varför detta löjliga söndagstrams? Jag kastar bort en hel dag varenda helg pga det. Och väl värt att notera är att det finns absolut INGEN alkohol involverad i mina helger heller. Det är alltså inte bakfylleångest utan bara ett rubbat beteende..
Dumma mig.