...

Ja jo jag veeet...
Det går inte en jävla dag utan att jag TÄNKER på att blogga. Varför jag inte får arslet ur vagn och faktiskt GÖR det vet jag inte. Jag skulle väl kunna sätta mig och analysera det.. Psyket osv. Men fuck it!
En liten spark, ett litet pet, och här är jag.

Livet rullar på. Inget händer utöver det vanliga! Eller så är jag så van så... Äh nej, inget händer. Så är det väl.
Vakna, jobba, äta, sova. Inblandat med familjeliv och moderskap. Repetera.
Nåja, det är tryggt iallafall, och man kan onekligen ha det värre!
:-)

Lite nytt har ju ju tillkommit iallafall.
I form av en helt bedårande, liten taggig Ozzy.
Och mängder av insekter som huserar i lådor överallt numera. Kackerlackor, syrsor, mjölmask, puppor, baggar och ägglådor. Det är en jäkla tur att sonen har egen lägenhet nu för allt det där i MITT kök hade jag helt enkelt inte pallat. Har inget emot dom, men röran och blomflugorna som invaderar. Galet!

Men Ozzy är för jäkla söt! Otroligt pigg och närvarande. Ska bli intressant att följa hans (hennes?) uppväxt.
Det är alltså sonens skäggagam... Men jag är den stolta farmodern och fjollar på med honom minst lika mycket som sonen gör.
Min gamle far köpte med sig honom från Uppsala och banne mig kräver han inte en liten daglig rapport om ödlan. Oväntat att gamle far skulle gilla Ozzy på den nivån.