Exportera hunden

Jag har ju kommit till insikten att vår fina dalmatiner inte har det så bra som han borde här. Mina ungar har ledsnat på att aktivera honom. Eller i rättvisans namn - dom har fått för mycket andra intressen som tar detas tid och lust.
Maken är ointresserad av hunden, men det var klargjort redan innan vi fick hem honom så ingen skuld på honom!
Den här rasen behöver mycket mental och fysisk träning. Väldigt mycket. Och ensam hinner jag inte med att ge honom det. Det medför inga problem för oss, men för honom. Han mår bra NU men i längden kommer det inte vara bra för honom. Så motvilligt beslutade jag att jag måste hitta nytt hem åt honom. La ut annonser och fick napp på ett par som ville komma och titta.
Men så hände det idealiska!!
En kvinna på Facebook som jag haft lite sporadisk kontakt med blev helt besatt och vill ha honom!
Hon har många års erfarenhet av rasen. Tävlar i agility och ställer ut, plus flera andra saker jag inte ens minns namnet på.
Och hon har hundens kullsyster, och en till dalmatiner. Med andra ord vet jag att han i princip kommer till Paradiset. Det kan banne mig inte bli mer rätt! Det känns tillochmed som att det är tur att vi inte kan ha honom kvar, för annars hade han inte fått den här underbara chansen!
Dom bor i Finland, och dom ska bila hit och hämta honom. Bara det visar ju att dom verkligen vill satsa på honom!

För att flytta dit behöver han en bunt med vaccinationer, ett svenskt pass och vara avmaskad 1-5 dagar innan resan. Passet och vaccinationerna har han redan, och avmaskningen kostar 200kr hos hans vet så det fixar vi dagarna innan hon kommer hit. Jag vet inte när än, men vi siktar på tiden runt midsommar.

Det känns så jävla rätt! Han kommer få det så bra hos henne. Han kommer komma till sin rätt där, få göra allt det han är ämnad att göra!
Min prickiga go'knul...