Explosive?!

Ibland undrar jag om läkaren grundlurat mig och gett mig sockerpiller istället för SSRI. Senaste två veckorna har jag varit explosiv. Som attackberedd 24/7. Och nej, det ÄR inte PMS, då är jag betydligt värre... ;-)
Men jag antar det är för mycket grubbel som ligger och pyr i bakhuvudet och förgiftar för mig. Pengar, trasiga bilar, tonåring, vikt, fysiskt mående, hunden, boendet... Det är för mycket saker som fan inte går som dom ska just nu.
Jag vet att allt löser sig på något sätt, det gör det ju alltid. Men just nu känns det som det är FÖR mycket. Främsta problemet är hunden.
Jag vill ha honom. Karln vill inte. Ungarna vill ha honom men varje litet försök att få dom att engagera sig resulterar i krig. Prommenader som dom tvingas ut på blir så korta som möjligt, och under protest. Och det här är en fysiskt och mentalt aktiv hund som behöver MYCKET på alla plan. Det känns inte schysst mot hunden, och inte mot mig om jag får vara så egoistisk. Jag har inte tiden att ta allt själv jämt. Och det blir hunden lidande av. Och som följd blir det tjafs mellan alla här hemma. Fucked up.
Så jag vet inte hur jag ska göra. Kanske det enda vettiga vore att låta hunden flytta? Jag blir ledsen för än en gång gick jag på att tro fler skulle visa engagemang.

Jag och grubbel är ingen bra kombo...

Men mitt i allt är jag glad med!! Idag gick jag ner i arbetstid. Jag har slutat på ena förskolan och behöver inte längre flänga runt på två arbetaplatser. Istället får jag mer tid med mina minsta huliganer och det tycker jag om. Jag tror att huliganerna uppskattar det med.